Jag och Dani tog oss i kragen och såg Maria Larssons eviga ögonblick. Den var underbart sorgsen och full med glädje. En starkt kvinnopoträtt. Att se misshandeln var tungt. Det fanns inte en kvinnojour i början av förra seklet.
Som fd lundensare så klappade hjärtat lite extra när de filmade gathusen vid nöden.
:) Tina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar